Drevervetenskap

Under denna rubrik presenteras små intervjuer som ställer några frågor kring drevern och jakt med drever. De som intervjuas kommer på ett eller annat sätt att ha anknytning till Västernorrlands dreverklubb. Var och en av de intervjuade bidrar med sina erfarenheter för att du som läsare skall kunna få små tips som kanske kommer att underlätta anskaffandet och injagningen av just din drever.


Nils-Erik Andersson, ägare till av en av Sveriges allra bästa drevrar på hare, blir här utfrågad lite om drevern som jakthund och kanske i synnerhet som harhund.


Hemsidan frågar: Har du haft andra jakthundsraser? Varför fastnade du just för drevern som jakthund?
Nisse: Nej jag har bara haft drevrar. Lagomt stor hund med bra jaktintresse.

Hemsidan frågar: Jagar du bara hare med din drever?
Nisse: Ja

Hemsidan frågar: Det finns dom som tycker att drevern egentligen inte passar norr om Dalälven. Rådet till de som jagar hare är att skaffa sig en stövare. Hur vill du bemöta ett sådant uttalande?
Nisse: De som påstår detta har ej jagat med drever. Har ej jagat kortare tid än till den sista feb. De är helt otroliga på att ta sig fram på snö En drever passar överallt i Sverige och framförallt som hardrivare. Drevern är spårnoga och utmärkt på hare. Man kan med fördel jaga året om på de flesta platser i Sverige med den. Att man kan säga att en hund passar bara för vissa geografiska ställen är ett tecken på dålig kunskap om dreverrasen. Vill man jaga en längre tid av året är en hardrivare i norr ett måste.

Hemsidan frågar: Eftersom drevern har mycket jakt i sig har en del tyvärr tendens att kunna bli jaktidioter. D.v.s. jagar självständigt och allt för envist. Har du något tips på hur man skall kunna undvika detta?
Nisse: Första året behöver man ej jaga så mycket med hunden. Man ska köra hårt med lydnad och skogsvana.

Hemsidan frågar: Hur hittar man rätt kull när man skall till att köpa valp?
Nisse: Tittar först o främst på föräldrarnas stamtavlor och deras jaktliga prestationer. Sedan på om det har varit fler kullar och vad det har blivit av dessa valpar.

Hemsidan frågar: Hur hittar man rätt valp i kullen då För alla valpar brukar väl inte bli fullgoda jakthundar?
Nisse: Svårt är det men jag föredrar alltid tjuren Ferdinand. Lugna och trygga valpar som man kan tala med.

Hemsidan frågar: Dina hundar brukar ju bli jaktchampions, kan du inte delge oss läsare några tips. Vad är det viktigaste att tänka på för att få fram en bra drever?
Nisse: Att kunna vara många dagar i skogen och lära hunden vad som behövs samt att lägga ned otroligt mycket träning på social samvaro och lydnad.

Hemsidan frågar: Nämn dom 3 egenskaper som du värdesätter mest hos en bra jakthund.
Nisse: Lydnad, samarbete och jaktduglighet.

Hemsidan frågar: Har du något speciellt jaktminne där drever varit inblandad och som du vill delge läsarna? Roligt, spännande, annorlunda etc.
Nisse: Jag sköt en gång en hare på stånd. Haren hade hoppat upp på en hög sten och satt på toppen och tordes ej hoppa ner för hunden sprang runt hela tiden och skallade.

Hemsidan frågar: Vad är dreverns starkaste sidor?
Nisse: Stark, fysik hund som för det mesta är frisk. Mycket jakt finns i dessa hundar. Slitstark och klok.

Hemsidan frågar: Har drevern några svaga sidor och hur skall man i så fall komma tillrätta med dessa?
Nisse: Vissa hundar kan bli jaktidioter men de måste ägarna se till och dressera hunden.

Hemsidan frågar: Är dagens drevrar generellt sett bättre än de som fanns för sådär 10-20 år sedan tycker du? I så fall på vad sätt?
Nisse: Både ja och nej. De flesta idag har fint temperament som det kunde vara si o så med förut.

Hemsidan frågar: Finns det något inom utvecklingen och bibehållandet av drevern som god jakthund som du tycker går i fel riktning?
Nisse: Nej, inte som jag kan komma på nu.

Hemsidan frågar: Din nuvarande hund Traj har fått genomgående höga poäng vad gäller samarbete och lydnad. Du kan till och med vissla in honom på drev. Hur har du burit dig åt för att få detta att fungera? Eller har det alltid varit så?
Nisse: Det är lydnad i unga år som man måste se till om man vill uppnå det.

Hemsidan frågar: Har du några speciella önskemål när det gäller Dreverklubbens centrala arbete?
Nisse: Att deras möten läggs mer centralt i Sverige så att det inte blir så långt att åka för alla.

Hemsidan frågar: Hur skall vi göra för att få ett större intresse för jakt med hund i allmänhet och med drever i synnerhet?
Nisse: Det måste börjas i tidig ålder med att yngre får följa med och se hur skönt det kan vara att vistas i skog o mark.

Hemsidan frågar: Vad kan vi göra för att fåungdomar mera intresserade?
Nisse: Låta dessa fåfölja med och titta vad jakt är. Kanske vissa som går på olika gymnasium kan få ta del av det under skoltid.

Hemsidan frågar: Sett till totala antalet drevrar så är det trots allt ganska få som startar sin hund på drevprov. Tror du det är möjligt att få ut flera hundar på prov och kan man göra någonting för att underlätta, alternativt stimulera dreverägarna att gå med sina hundar på jaktprov.
Nisse: Jag tror att de ska gå och göra det som en vanlig jaktdag och se vad hunden kan prestera. Inte känna att om hunden inte har en bra dag att de var sista gången. Utan att försöka fler gånger som när man jagar. Alla dagar går det inte bra.


Bosse Lindström från Västerhus, Själevad utfrågas denna gång. En man med stort hjärta för drevern, delar i denna intervju med sig av sina erfarenheter med drever.


Hemsidan: Har du alltid haft hund och varför blev det just en drever?
Bo: Min första hund var en Engelsk Setter. Den köpte jag när jag var 16 år. Sedan dröjde det ändå fram till 1994 innan jag köpte nästa hund och det blev min första drever. Varför drever? Brukar åka ner till Uppland och jaga varje höst. Där kom jag i kontakt med drevern och insåg vilken allroundhund som drevern är.

Hemsidan: Använder du drevern som allroundhund?
Bo: Ja, det är därför jag har drever.

Hemsidan: Vad är det viktigaste att tänka på för att få fram en bra drever?
Bo: Jag kanske inte är rätt man att tala om för andra vad som krävs för att få fram en bra drever. Det jag själv gör är att satsa på en jaktdressyrkurs för valpen. Det tycker jag alla ska göra. Detta för att skapa den goda kontakt som behövs för att kunna kalla in din hund under jakt. En hund som har så stor jaktlust är det A och O att kunna styra hunden och inte tvärtom. Jag har själv haft en hund som kom när han tyckte det var dags att åka hem. Det var ofta när det var sen kväll. Som nummer två tror jag att tiden i skogen är avgörande för vilken hund du får. Du måste ge valpen/unghunden chansen att utvecklas och det gör den i skogen, inte i hundgården.

Hemsidan: Hur hittar man rätt kull när man skall till att köpa valp?
Bo: Sist anlitade jag dreverklubbens avelsrådgivare Anders Andersson när jag valde valp.

Hemsidan: Hur hittar man rätt valp i kullen då För alla valpar brukar väl inte bli fullgoda jakthundar?
Bo: Jag tror att slumpen spelar stor roll. Det har visat sig i många fall att den valp som blev sist vald blev bästa jakthunden. Jag tror för min del att ”husse eller ”matte är viktigare än just en speciell valp ur en kull.

Hemsidan: Lite konstig fråga kanske men kan man få fram en bra drever om man jobbar dagtid måndag-fredag? Är det inte nästan bara sjukpensionärer, pensionärer alt. skiftesjobbare som får fram bra hundar?
Bo: Som jag sagt tidigare är tiden i skogen helt avgörande vilken hund du får. I vår stressade tillvaro är detta kanske den viktigaste skillnaden, varför vissa alltid får fram bra jakthundar och andra inte.

Hemsidan: Har du något speciellt jaktminne där drever varit inblandad och som du vill delge läsarna?
Bo: Jag har många härliga minnen. Men ska jag ta något så var det nu i vintras när jag var nere i Uppland och jagade rådjur. Min unghund Zacko fick upp rådjur som han drev ca 45 min innan get och kid kom ut på ett hygge och jag sköt båda. Det var de första rådjuren för Zacko och det är alltid något speciellt när man får skjuta första gången för sin hund.

Hemsidan: Vilka egenskaper hos drevern värdesätter du högst?
Bo: Jaktlusten och det härliga psyket som jag tycker våra drevar har fått efter ett bra avelsarbete.

Hemsidan: Du har väl kanske också sett några avigsidor hos drevern. Vilka kan det vara och vad kan man göra för att bli kvitt dessa?
Bo: Min första drever fick lungödem. Detta tycker jag att dreverklubben ”tog tag i”. Vad jag vet har denna åkomma minskat bland drevern. Sedan tycker jag att psyket har blivit bättre. Ett tag var många drevrar ganska aggressiva. Avelsarbetet har löst många av de problem som vi haft och jag tycker att dreverklubben sköter detta på ett bra sätt.

Hemsidan: Vad tycker du är de viktigaste uppgifterna som Vn.Dr.kl. skall koncentrera sig på?
Bo: Att kunna marknadsföra drevern som den kanonhund den verkligen är. Får vi fler dreverägare får vi fler medlemmar.

Hemsidan: Kan du nämna något som du tycker att Västernorrlands dreverklubb verkligen gjort bra?
Bo: Vår hemsida är jättefin. Jag tror vi har landets bästa hemsida. Du kan ju själv gå in och kolla andra hemsidor.
Hemsidan: Tackar allra ödmjukast.

Hemsidan: Kan du nämna något som du tycker VNDK borde bli bättre på eller kanske till och med gjort dåligt?
Bo: Jag är relativt ny i styrelsen, men jag kan inte komma på något i brådrasket. Kan vi bli bättre på något så tror jag det är att försöka popularisera ”drevern. Gör vi det får vi fler medlemmar, något som vi verkligen behöver.

Hemsidan: Hur skall vi göra för att få ett större intresse för jakt med hund i allmänhet och med drever i synnerhet?
Bo: Jag tror på försök som vi gjorde till årsmötet 2006. Att bjuda in medlemmar och även ickemedlemmar till dreverjakt innan årsmötet kan var en väg att göra drevern mer populär. Sedan det ständigt återkommande att försöka locka ungdomar ut på jakt med drever.

Hemsidan: Hur skall vi göra för att få flera att ställa upp på drevprov?
Bo: Avdramatisera drevprovet. Jag tror att många drar sig för att man är inte säker på att hunden går till pris. Går du in och tittar på nästan alla JCH har dessa misslyckats, i många fall flera gånger innan 1:an har fallit på plats. Vi vet alla att du får inte ha otur när du går drevprov, då kan den bästa hund gå en nolla.

Hemsidan: Vad är ditt främsta kriterie för vad som kännetecknar en bra drever?
Bo: Jaktlusten, ett bra psyke och en säker återgångare.

Hemsidan: Tack för att du ställde upp på att bli intervjuad och vi önskar dig fortsatt lycka med unghunden.


Denna gång delar vår Ordförande Jonas Kriström med sig av sina erfarenheter av jakthundar och då Drever i synnerhet. Jonas har själv 2 drevertikar och finns registrerad med kennelnamnet Kritans.


Hemsidan: Har du alltid haft hund och varför blev det just en drever?
Jonas: Ja vi har alltid haft hundar i vår familj. Min syster höll bl.a. på med spårning och lydnad. Mitt intresse började med jakt. Min första hund var en tysk jaktterrier. Den drev i 15 minuter och det tyckte jag var för lite så jag köpte en Tax. Efter den så ringde jag till min fars kompis Walde Dahlstrand. Av honom fick jag ett tips om en valpkull i Kopparberg. Så jag och en kompis från Dalarna köpte var sin valp från denna kull. Ingen av oss ångrar idag det. Det blev fina hundar såväl i skogen som hemma med barnen.

Hemsidan: Använder du drevern som allroundhund?
Jonas: Ja.

Hemsidan: Vad är det viktigaste att tänka påför att få fram en bra drever?
Jonas: Att man börjar tidigt med jaktträning och att inte ha för stora förhoppningar på hunden. Att man blir glad för alla framsteg och glömmer alla dumheter som en ung orutinerad hund gör. Att veta att en hund är som bäst vid 5 års ålder är också viktigt. Mitt råd är därför: Ha inte för stora krav utan jobba med det som hunden har svårt med.

Hemsidan: Hur hittar man rätt kull när man skall till att köpa valp?
Jonas: Jag kollar tiken och hennes syskon. Minst hälften ska ha förstapris på drevprov och detsamma på hanhundens sida. Kollar även poängbedömning av skall. Minst 5 ep. skall det vara.

Hemsidan: Hur hittar man rätt valp i kullen då För alla valpar brukar väl inte bli fullgoda jakthundar?
Jonas: Många tar den hund som spontant kommer till köparen först. Jag kollar färg och hur svansen hänger. Jag ställer frågor typ: Vem som hoppat ur valplådan först, vem reste sig på benen först o.s.v.

Hemsidan: Lite konstig fråga kanske men kan man få fram en bra drever om man jobbar dagtid måndag-fredag? Är det inte nästan bara sjukpensionärer, pensionärer alt. skiftesjobbare som får fram bra hundar?
Jonas: Nej det måste man inte. Det handlar om att prioritera tid. Visst får man en mer rutinerad hund om den får jaga mycket. Tycker man det är roligt såär man i skogen ofta. Jag tror att framgång föder intresse.

Hemsidan: Har du något speciellt jaktminne där drever varit inblandad och som du vill delge läsarna?
Jonas: Jag hade inte fått något skjutet för min första Drever och hon drev som en gud. Så jag samlade ihop lite kompisar och drog till skogs. Jag släppte tiken. Det tog inte många sekunder innan det blev upptag.

Efter 15 min så skjuter min vän Floge en råget. Han rapporterade detta till mig och att hunden var på väg till honom. Jag blev mycket glad. Men så hör jag hur drevet vänder. Jag tror att det är flera rådjur och då springer jag uppför en höjd och möter där en hare. Även haren blev skjuten och efter 1 minut så kom Molly i drevlöpan. Min yngre Drever AYA ställde Björn i höstas, det var inte lika roligt.

Hemsidan: Vilka egenskaper hos drevern värdesätter du högst?
Jonas: Att man kan jaga flera dagar efter varandra utan att de går sönder och att deras jaktlust aldrig sviker. En annan egenskap jag värdesätter högt är att de jagar både hare, räv och rå Finns det bara djur i skogen så blir det jakt. Jag har aldrig haft en sjukdag med mina hundar.

Hemsidan: Du har väl kanske också sett några avigsidor hos drevern. Vilka kan det vara och vad kan man göra för att bli kvitt dessa?
Jonas: Ibland verkar det finnas vissa individer som har mer jaktintresse än ägarna. Då tycker jag att man får väl byta ägare. Eller också får man gå lydnadskurs. Jag har hört talas om drevrar som är aggressiva. Kan man inte leva med det så får man ta bort dom. Absolut inte avla på dessa även om de besitter otroliga jaktkvalitéer. Man ska kunna lita på hundar.

Hemsidan: Vad tycker du är de viktigaste uppgifterna som Vn.Dr.kl. skall koncentrera sig på?
Jonas: Medlemsvård och se till våra medlemmars behov och hoppas att fler blir intresserade av att arbeta. Vårt arbete ska vara att se till att våra barn också ska kunna ha bra hundar i framtiden.

Hemsidan: Har du några synpunkter eller önskemål när det gäller Dreverklubbens centrala arbete?
Jonas: Att vårda arvet och inte förstöra rasen. Man ska veta att om man köper en Drever så köper man en jaktmaskin och en vän.

Hemsidan: Hur skall vi göra för att få ett större intresse för jakt med hund i allmänhet och med drever i synnerhet?
Jonas: Bra fråga. Här uppe i norr så tror jag att de flesta är intresserad av älgjakt. Så jag tror att man måste försöka bjuda in intresserade jägare. Jag jagar även i vargområden och där ser man att intresset för löshundsjakt totalt kommer att försvinna. Många i mitt jaktlag i Dalarna kommer inte att köpa någon mer hund.


Hemsidan har denna gång fått hjälp av ett mycket dreverintresserat par från Härnösand. Berit Möller har varit hemsidans vänstra hand och snällt ställt upp med att intervjua sin make Lennart Möller när det gäller Drevern som jakthund. Lennart har nått stora framgångar med sina drevrar. Vann bl.a. Har-SM 2003 med sin hund Tuff. Hunden tog så sent som denna höst en etta rå Tuff var då elva år gammal. Dessutom har han en unghund på gång som på utställning redan hunnit visa vad han går för.


Hemsidan: Har du alltid haft hund och varför blev det just en drever?
Lennart: Jag har alltid haft hund. Därför att drevern är en bra hund till all jakt.

Hemsidan: Använder du drevern som allroundhund?
Lennart: Ja.

Hemsidan: Vad är det viktigaste att tänka påför att få fram en bra drever?
Lennart: Tålamod, intresse, tid.

Hemsidan: Hur hittar man rätt kull när man skall till att köpa valp?
Lennart: Går på båda föräldrarnas meriter.

Hemsidan: Hur hittar man rätt valp i kullen då För alla valpar brukar väl inte bli fullgoda jakthundar?
Lennart: Det är bara turen som avgör.

Hemsidan: Lite konstig fråga kanske men kan man få fram en bra drever om man jobbar dagtid måndag-fredag? Är det inte nästan bara sjukpensionärer, pensionärer alt. skiftesjobbare som får fram bra hundar?
Lennart: Nej, men dom har väl mera tid.

Hemsidan: Har du något speciellt jaktminne där drever varit inblandad och som du vill delge läsarna?
Lennart: Ibland tar livet de mest underliga vändningar. Saker som är ämnad att ske kanske inte alltid blir av.

Tapper, min gamla drever var 14 år när jag tog beslutet om att låta honom vandra vidare till det sälla jaktmarkerna. Det var en vacker dag och jag tänkte låta honom få en sista dag i skogen. Jag tog med mig hunden, gevär och spade och så gav vi oss av. Tapper strosade på i sin egen takt och jag gick väl i mina egna tankar och funderade över det oundvikliga. Idag skulle jag komma hem ensam från skogen och Tapper skulle ha gått till den eviga vilan. Även om man vet att det är det rätta så är detta det svåraste man gör. Men hur det var så fick Tapper upp ett spår och jag ställde ifrån mig spaden mot ett träd och följde efter. Historien slutar med att jag skjutit ett rådjur och Tapper får leva vidare och stolt över jaktlyckan får han följa med hem än en gång. Men spaden hittade jag däremot aldrig mer igen.

Hemsidan: Vilka egenskaper hos drevern värdesätter du högst?
Lennart: Den är stark och du kan jaga flera dagar i sträck.

Hemsidan: Du har väl kanske också sett några avigsidor hos drevern. Vilka kan det vara och vad kan man göra för att bli kvitt dessa?
Lennart: En del drevrar är lite kärva men vi har inte kunnat att få bort det.

Hemsidan: Vad tycker du är de viktigaste uppgifterna som Vn.Dr.kl. skall koncentrera sig på?
Lennart: Vi tycker att ni sköter det bra. Ni får bra betyg.
Hemsidan: Klubben tackar för dom vänliga orden.

Hemsidan: Har du några synpunkter eller önskemål när det gäller Dreverklubbens centrala arbete?
Lennart: Nej.

Hemsidan: Hur skall vi göra för att få ett större intresse för jakt med hund i allmänhet och med drever i synnerhet?
Lennart: Det bästa vi kan göra är att ställa upp på jaktprov och utställning och visa att drevern är en bra allroundhund.


Denna gång är det vice ordförande i klubben Tommy Rosenberg som blir intervjuad. Han jobbar som Brandmästare på räddningstjänsten i Timrå och tillbringar mycket av sin fritid i skogen tillsammans med sin hund. Har just nu en tvååring som han förväntar sig mycket av till kommande höst.


Hemsidan: Har du alltid haft hund och varför blev det just en drever?
Tommy: Njaa, jag skaffade min första hund 1965. Sedan dess har tre hundar till funnits i vårt hem. Alla har varit drevrar utom en som var labrador. Att det blev drever som jakthund var mest en slump. Vi lånade hem en drever mest som sällskapshund och fick tycke för hunden. Hunden var mjuk och go. Sånär jag bestämt mig för att skaffa en jakthund hade vi stort förtroende för rasen som sådan.

Hemsidan: Använder du drevern som allroundhund?
Tommy: Nej. Jagar nästan uteslutande hare med min drever.

Hemsidan: Vad är det viktigaste att tänka påför att få fram en bra drever?
Tommy: Ja om jag det visste? Jag brukar i varje fall säga att man så tidigt som möjligt skall se till att hunden blir skogsvan. Ta ut hunden och låt den lära känna skogen och lära sig att den inte är farlig. När det är som roligast kallar man in hunden och går hem. Hunden får äta och vila och till eftermiddagen eller kvällen är han mogen för en stund till i skogen. Sedan allteftersom brukar hunden mogna och utvecklas. Så har jag gjort med mina hundar och det har fungerat.

Hemsidan: Hur hittar man rätt kull när man skall till att köpa valp?
Tommy: Min första valp Knutshagens Don (sedermera jaktchampion) blev jag rekommenderad av en kompis att köpa. Vid valet av valp sist så gick jag efter att tiken till valpen skulle vara mycket duktig på hare. Jag tror nämligen att tikens egenskaper har mycket stor betydelse för valparna.

Hemsidan: Hur hittar man rätt valp i kullen då För alla valpar brukar väl inte bli fullgoda jakthundar?
Tommy: Ja när jag valde Don så valde jag den valp som spontant var den förste som tog kontakt med mig. Han verkade morsk och försigkommen. Andra gånger kanske det bara finns en valp kvar och då har man ju som bekant inte så mycket att välja mellan.

Hemsidan: Lite konstig fråga kanske men kan man få fram en bra drever om man jobbar dagtid måndag-fredag? Är det inte nästan bara sjukpensionärer, pensionärer alt. skiftesjobbare som får fram bra hundar?
Tommy: En sak är säker, jag skulle inte klara av det. Att jaga in en hund fordrar träning och åter träning. Är man ensamstående och inte behöver ha någon annan att ta hänsyn till kan det väl gå men har man familj så är det lätt att tiden inte räcker till. Det får trots allt finnas gränser för hur mycket tid man lägger ner på hunden jämfört med den övriga tiden med familjen.

Hemsidan: Har du något speciellt jaktminne där drever varit inblandad och som du vill delge läsarna?
Tommy: Jag minns en gång när drevet närmade sig och jag bara väntade att haren skulle komma skuttande framför bösspipan. Tror du inte att ett stort lodjur kom framrusande istället. En stänklo. Pojken som var med mig den gången rusade genast och kopplade hunden för att inte riskera hans liv. Ett litet annorlunda minne som man sent kommer att glömma.

Hemsidan: Vilka egenskaper hos drevern värdesätter du högst?
Tommy: Utan tvekan är det den goda jaktlusten.

Hemsidan: Du har väl kanske också sett några avigsidor hos drevern. Vilka kan det vara och vad kan man göra för att bli kvitt dessa?
Tommy: Det är konstigt nog också jaktlusten. P.g.a. den stora jaktlusten hade vi mera förr än nu s.k. jaktidioter. Hundar som ville jaga hur länge och hur mycket som helst med mycket dålig kontakt med husse under jakten. Där tycker jag att vi med avelsarbetet till största delen blivit av med detta problem. Förr i tiden hade vi vissa problem med kynnet på vissa hundar. Det fanns hundar som var lynniga och bitska men genom att avstå avel med sådana hundar har vi idag en mycket lugn, snäll och mjuk drever.

Hemsidan: Vad tycker du är de viktigaste uppgifterna som Vn.Dr.kl. skall koncentrera sig på?
Tommy: Försöka få flera medlemmar engagerade i vårt arbete. Det har tyvärr inte varit så många som ställt upp på jaktprov de senaste åren och med det försvinner mycket av den puls som det mesta av klubbens arbete kretsar kring. Jag har emellertid större förhoppningar inför kommande säsong. Eftersom vi nu har fler hundar i klubben som blivit äldre och uppnått mogen jaktålder. Med det hoppas jag också att intresset för och i klubben kommer att öka.

Hemsidan: Har du några synpunkter eller önskemål när det gäller Dreverklubbens centrala arbete?
Tommy: Är dåligt insatt i deras arbete men jag tycker att när det gäller lokala arrangemang typ Har-SM och dylikt borde småklubbar få en större hjälp rent ekonomiskt än vad man nu får. Vi skall t.ex. arrangera Har-SM 2003 och vi kalkylerar med kostnader runt 35000 för detta arrangemang. Det är en ganska stor summa för en liten klubb.

Hemsidan: Hur skall vi göra för att få ett större intresse för jakt med hund i allmänhet och med drever i synnerhet?
Tommy: Som jag ser det så måste vi satsa mera på ungdomen annars kommer denna sport, ja jag kallar det sport, att självdö. Problemet är att de inte kanske finns så många ungdomar som är pigga på att kliva upp vid 5-tiden en lördagmorron för att följa med på jakt. Vi som jägare borde i varje fall göra allt som står i vår makt för att uppmana och underlätta för våra egna barn att bli intresserad att följa med på jakt. Kanske skulle vi kunna locka ut ungdomar på de lite större arrangemangen typ Norrlandskampen, SM-tävlingar o.dyl. Då finns stora möjligheter att fålyssna till den ”ljuva musiken” och möjlighet att även se drevdjur och imponeras av hundarnas arbete på drevlöporna.

Hemsidan: Det var bara en hund som ställde upp i särskilt drevprov i fjol. Åtta prövade på ODP. Tror du det är möjligt att få ut flera hundar på prov och kan klubben göra någonting för att underlätta, alternativt stimulera dreverägarna att gå med sina hundar på jaktprov?
Tommy: Ja det är synd att det är så fås om ställer upp på jaktprov. Kanske är standarden bland våra hundar inte bättre, jag vet inte. Men jag är övertygad om att det finns betydligt flera som kan visa framfötterna på våra prov. Tyvärr har klubben inga ekonomiska resurser för att underlätta möjligheten att gå på jaktprov. Någonting som kanske skulle underlätta vore om det vore mindre prestige i det hela. Det är inte hela världen om ens egen hund misslyckas. Trots allt kan ju dagsformen vara olika, liksom hararnas finurlighet att lura sina efterföljare. Har själv en riktig solskenshistoria i min egen hund Don. Jag hade aldrig ställt upp min hund på jaktprov förut och hade bara ”klockat” 65 min drev som bästa resultat innan jag anmälde hunden till jaktprov. Innan provdagen så regnade det hela natten och när det fortfarande regnade på morgonen tog jag fram telefonkatalogen för söka upp numret till jaktprovsdomaren. Som tur var så hittade jag inte numret. Jag kände mig tvingad att i varje fall åka till uppgjord samlingsplats för att meddela att det nog inte var lönt att gå något prov den dagen. Domaren var emellertid av en annan uppfattning och trodde att det nog skulle lugna ner sig bara vi kom ut till provmarkerna. Motvilligt lät jag mig övertalas och tror du inte att hunden tog en haretta och en råetta den dagen. Fick D-cert och blev utsedd till provets bästa hund. Snacka om överraskning. Så jag vill uppmana alla dreverägare i Västernorrland att ställa upp med sina hundar på jaktprov. Dels så tycker jag som domare att det är roligt att döma men också att fåträffa andra hundar och hundförare är berikande. Släpp på prestigen ut och pröva. Vi domare är inte så farliga som vi kanske ser ut! Haha. Vår uppgift är att för dagen bedöma hundens prestationer på ett rättvist sätt och är inte ute för att i första hand sabla och döma ner era hundar. Tag chansen. Don blev Jaktchampion. Det kanske också din blir.

Hemsidan: Stort tack Tommy för dina synpunkter och hoppas att du får många med på din uppmaning. Månadens intervju tar nu semester ett tag.


Han som håller i kopplet till denna drever heter Krister Karlsson och kommer från Härnösand. Hunden som var hans första drever blev dubbelchampion och hette Paltbackens Buster. Krister är sekreterare och ansvarig för utställningsbiten i klubben.


Hemsidan: Din första småvilthund var en drever och du har ju även haft ett flertal drevrar efter Buster. Varför fastnade du just för drever?
Krister: Jag hade hört att drevern hade ett lugnt drevsätt på hare och att jaktmarkerna därmed inte behövde vara så stora, det var huvudskälen till en början.

Hemsidan: Jagar du enbart hare med dina drevrar?
Krister: Ja det har nog blivit så Rådjuren har så lätt för att sträcka iväg på långskjuts här så jag brukar blåsa in min drever så fort jag misstänker att den fått upp rå Men som viltspårhund fungerar drevern också bra. Det blev faktiskt skjutet 3 älgar efter Buster.

Hemsidan: Hur går du tillväga när du ska till att välja valp ur en kull? Vad tittar du på?
Krister: När jag valde Buster valde jag den lugnaste hunden. Den såg trygg och harmonisk ut. Teckningen var väl inte den bästa av valparna men likväl var det han som sedan lyckades bäst på utställning.

Hemsidan: Hur skall man bära sig åt för att hitta den ”rätta parningen” att välja valp ur?
Krister: Jag tror att det är klokt att höra sig för hos avelsråden innan man bestämmer sig. Det är bättre än att köpa den valp som för tillfället ligger närmast till, rent geografiskt. Vi har ju dels de lokala avelsråden men även Dreverklubben centralt har avelsråd. De har kanske en mera övergripande bild över vad som finns, vad som verkar vettigt och inte. Till sin hjälp har de bl.a. Jyckedata vilket jag tror kommer att vara ett bra hjälpmedel när det gäller avelsarbetet framöver. Har man möjlighet och lust att följa med på jaktprov där andra hundar startar så kan man också få värdefull information. Dels får man lyssna till hur hundar ska arbeta och kanske hur de inte ska arbeta och dels så har hundägarna och domarna mycken visdom som de oftast är villiga att dela med sig. Sedan så anser jag att föräldrarna till valpen, i sina meriter från jaktprov skall kunna visa att de har god kontakt och samarbetsvilja med husse. Tyvärr så finns det drevrar som jagar helt för sig själva och detta är ett otyg. Visserligen tror jag att man kan komma långt genom dressyrträning. Denna skall då påbörjas innan man börjar den riktiga jaktträningen, men jag tror att denna egenskap även finns i vissa gener och då går det kanske inte alla gånger än hur mycket lydnadsdressyr man tränar.

Hemsidan: En lite konstig fråga kanske, men kan man få fram en bra hund om man jobbar dagtid måndag-fredag? Måste man inte vara skiftesjobbare, sjukpensionär eller pensionär för att lyckas?
Krister: Tjaa va ska ja säga? Visst går det. Men det gäller att ta tillvara de tillfällen som ges till jaktträning. Tid efter jobbet, de tidiga höstkvällarna när det är relativt ljust, kan man passa på att utnyttja. Förutom helgen givetvis. Men sen är det mycket upp till den enskilda hunden vilka anlag den har om man skall lyckas eller inte. En sak är dock säker, dom behöver mycket träning.

Hemsidan: Har du något speciellt jaktminne där drever varit inblandad och som du vill delge läsarna?
Krister: Jag hade ett år harupptag på ett område som alltid slutade med dötappt efter 20-25 min drev. Denna hare gäckade mig och min hund på samma sätt i 4-5 gånger innan jag och min jaktkompis beslutade oss för att mer grundligt undersöka varför det alltid blev dötappt på denna hare. Sagt och gjort. Vid nästa jakttillfälle sprang min kompis mot tapptplatsen så fort hunden tystnat. Väl där hittade han en stor sten. Visserligen fanns ett in och ett uthål under stenen men inte kunde han se att det fanns något där. Han kopplade hunden och vi släppte på nytt en bit därifrån och genast efter släpp så rusar hunden tillbaka till stenen. Han skallade inte men markerade genom sin närvaro att här fanns något intressant. Denna gång skärpte vi till oss och ansträngde oss till det yttersta för att göra en riktig inspektion i hålet. Döm om vår förvåning. Tror du inte att under stenen kunde vi skymta en vit Jösse sitta och trycka därinne. Hunden hade rätt ändå Haren fanns där. Sånt där lägger man på minnet och vi påminner varandra om händelsen lite då och då Minns du den haren som………………?

Hemsidan: Vilka egenskaper hos drevern värdesätter du högst?
Krister: Dreverns spårnoga drevsätt (på framförallt hare) och att det är en allroundhund.

Hemsidan: Har drevern några svaga sidor och hur skall man i så fall komma tillrätta med dessa?
Krister: På vissa skarfören får framförallt hanhundarna problem med att dom lätt skadar sig under magen och på pungen framförallt. Tidigare fanns det en hel del s.k. jaktidioter men jag tycker det har blivit mindre och mindre av den sorten. Jag tror det till en del har att göra med att fler och fler inser att det är viktigt med lydnadsdressyr. Går det snett i förhållandet mellan hund och husse är det lätt att en jaktsugen drever tappar förtroendet och blir en s.k. jaktidiot. Börja inte jaga in hunden för tidigt för det tror jag också kan vara en orsak till denna problematik. Satsa istället på lydnad till att börja med.

Hemsidan: Vad tycker du är de viktigaste uppgifterna som Vn.Dr.kl. skall ägna sig åt?
Krister: Behålla medlemmarnas intresse för klubben och öka intresset för utställningar och jaktprov. Det vore roligt om det dessutom kunde komma ut flera valpkullar från våra tikar i klubben. Vi hade ett antal tikar som tog valpar tidigare. Nu är det mera sparsamt av någon anledning.

Hemsidan: Har du några speciella önskemål när det gäller Dreverklubbens centrala arbete?
Krister: Jag tror att uppslutningen till och engagemanget för Dreverstämman skulle må bra av om stämman kunde hållas på ett och samma ställe från år till år. Givetvis skulle platsen vara acceptabel för alla. Rent allmänt så måste nog Dreverklubben ge mera reklam för jakten med drivande hundar. Det finns idag för mycket krafter utifrån som verkar i motsatt riktning. Dreverklubben skall dessutom se till att den goda jaktlusten bevaras i våra drevrar. Låt inte drevtiderna bli för korta. Det finns risk att vi tappar viktiga egenskaper med en sådan styrning.

Hemsidan: Hur skall vi göra för att få ett större intresse för jakt med hund i allmänhet och med drever i synnerhet?
Krister: Vi måste satsa mera på ungdomen. Få dom intresserad av spänningen och tjusningen med jakten. Ofta pratar vi i jägarkretsar att vi ska ta in s.k. praoelever så att man kan få ta del av jakten och se hur jakt med drivande hund går till. Men när det kommer till kritan händer inte särskilt mycket. Det stannar vid tomma ord. Jägarexamen som man kan ta under skoltid tror jag är ett gyllene tillfälle för oss att kunna få ut vårt budskap. Vi måste dessutom klara av att förklara varför man kan och vill jaga på ett etiskt riktigt sätt. Missuppfattningen att man ”gillar att döda” är så vilseledande.

Hemsidan: Det var bara en hund som ställde upp i särskilt drevprov i år. Åtta prövade på ODP i Sundsvall eller Långvattnet. Tror du det möjligt att få ut flera hundar på prov och kan man göra någonting för att underlätta, alternativt stimulera dreverägarna att gå med sina hundar på jaktprov.
Krister: Jag tror att vi för det första borde göra en inventering över hur många och vilka äger en drever i Västernorrland. När det är gjort tror jag att man genom ett utskick dels kan göra reklam för klubben men också informera hur jaktprov och utställningar går till, vad det kostar o.s.v. Givetvis borde vi då också passa på att uppmana hundägarna till att ställa upp sin drever på de jaktprov och utställningar vi arrangerar.

Hemsidan: Stort tack för din medverkan.


Denna gång intervjuar vi vår ordförande Leif Sandström från Sundsvall. Han är född och uppvuxen i en familj med stövare men har ändå fastnat för drevern som jakthund. Hur det kan komma sig utvecklar han i intervjun nedan.


Hemsidan frågar: Du är som sagt uppvuxen i stövarkretsar men ändå blev det drever. Varför blev det så?
Leif: Jag tycker att drevern till storlek och typ är en mycket behändig hund. Tar inte stor plats, varken i bil eller i hemmet. Sen så tycker jag att jaktstandarden i rasen som helhet är väldigt jämn. Av 20 hundar jagar 19. Min uppfattning är att det står sämre till bland stövarna.

Hemsidan frågar: Till vilken jakt använder du drevern?
Leif: Det har varit lite olika genom åren. Med Stoj blev det bara hare eftersom han i det närmaste var rådjursren. En av mina senare champions Isac ville jaga både rådjur och hare, så det har som sagt skiftat. Nu för tiden blir det för det mesta hare eftersom lon i det närmaste raderat den rådjursstam som fanns här.

Hemsidan frågar: Alla önskar vi väl att den valp man skaffar skall bli duktig på att jaga. Du har ju bevisligen lyckats med den bedriften eftersom två av dina hundar meriterat sig till färdiga jaktchampions. Vad skall man göra för att lyckas få fram en bra småvilthund?
Leif: Var noga vid val av valp att föräldrarna är jaktprovsmeriterade. Träna mycket lydnadsdressyr med hunden innan man börjar jaktträningen. Hunden bör ges många jakttillfällen, helst 2-4 ggr/vecka och jaga i alla väder. Gör man det har hunden större möjlighet att lyckas och även att klara sig bra på jaktprov.

Hemsidan frågar: Hur går du tillväga när du ska till att välja valp ur en kull? Vad tittar du på?
Leif: Dom senaste hundarna har faktiskt min fru fått välja. Hon väljer delvis efter en tilltalande exteriör och sen rent känslomässigt, den valp hon får tycke för. Lite abstrakt kanske men så är det och det har fungerat. Jag kan ta ett exempel när jag bestämt mig för en valp en gång och frugan tyckte vi skulle ta en annan. Hon fick bestämma. Det blev Isak. Sedermera dubbelchampion. Den hund som jag tänkte ta, blev sjuk och dog som unghund. Sen tror jag det är slumpen många gånger som gör att man hittar ”rätt hund” i kullen.

Hemsidan frågar: Vad tycker du är dreverns starkaste sidor?
Leif: Stryktåligheten. Drevern har i regel starka tassar och tål heldagsjakter. Många gånger kan man dessutom jaga flera dagar i sträck med en drever. Sen så tycker jag att drevern är en mycket snäll och trevlig familjehund.

Hemsidan frågar: Har du inget negativt att säga om drevern?
Leif: Nää! Det är en kanonhund. Jag har kanske haft tur med mina hundar förutom då att en blev ihjälkörd och en annan av mina hundar tragiskt nog drunknade under en jakt vintertid.

Hemsidan frågar: Vi är tacksamma att du velat ta på dig ordförandeposten i klubben. Ideella krafter har ju tyvärr alltmera blivit en bristvara i dagens samhälle, men vad tycker du är det viktigaste som klubben har att syssla med?
Leif: Framförallt jakt- och drevprov men även att möjliggöra att hundarna kan bedömas genom utställningsarrangemang.

Hemsidan frågar: Har du några speciella önskemål när det gäller Dreverklubbens centrala arbete?
Leif: Se till att dreverrasen bedöms rättvist och jämlikt över hela Sverige. Jag tycker att dagens drevprovsregler prioriterar hundar söder om Dalälven. Om jag hårdrar det så skulle jag vilja att en haretta här uppe i Norrland skall ha samma värde som tre råettor i södra Sverige. Bl.a. vilttillgången är väldigt olika mellan södra och norra Sverige vilket gör det mycket svårare här uppe.

Hemsidan frågar: Statistiken vad gäller registreringar av nya valpar och det allmänna intresset för jakt med drivande hundar verkar minska. Vad tror du vi kan göra för att öka intresset för jakten med hundar?
Leif: Ja tyvärr är jakten rejält på tillbakagång. Är pessimistisk i denna fråga. Jag är rädd för att när vår generation är borta är också intresset för jakt och jakthundar borta. Ungdomen vill hellre sitta framför TV: n eller datorn. Att flänga runt i skogen för att jaga in en drever tar ju en ansenlig mängd timmar i anspråk och det tror jag inte många ungdomar av idag är villig att offra eller tycker intressant. Möjligen då några ”snabba klipp” i älgskogen.

Hemsidan frågar: Det var bara en hund som ställde upp i särskilt drevprov förra året. Åtta prövade på ODP i Sundsvall eller Långvattnet. Tror du det är möjligt att få ut flera hundar på prov och kan man göra någonting för att underlätta, alternativt stimulera dreverägarna att gå med sina hundar på jaktprov.
Leif: Mycket av detta tror jag beror på att vi för närvarande har ganska många unga hundar i Västernorrland som ännu inte är mogna för att gå jaktprov. Jag tror emellertid att vi redan nästa höst kan vänta oss att flera hundar kommer till start. Detta är i varje fall min förhoppning. Jag skulle också gärna se att det kommer upp hundar söderifrån som vill prova möjligheten att få sin haretta. Harar finns här, även om dom inte precis finns i var och varannan buske.

Hemsidan: Stort tack för att du ställt upp till intervju och att du visat dig positiv till de nya möjligheter klubben har genom att använda detta medium i arbetet för våra hundars bästa.


Första intervjuoffret blir Björn Edlund från Långvattnet i norra Ångermanland. Han är lokalt avelsråd och IT-ansvarig inom Västernorrlands läns dreverklubb. Dessutom är han styrelseledamot i Svenska dreverklubbens centralstyrelse. Verksam i utställnings- och jaktprovskommittén.


Hemsidan frågar: Varför fastnade du just för drevern som jakthund?
Björn: Det var drevern som fastnade för mig om sanningen ska fram. När jag satt på älgpass ett år så kom jag i kontakt med en drevertik som tydligen inte visste var hon hade sin matte och husse. När jag efter flera dagar och olika turer hit och dit fick tips om vilka som kunde rå om tiken stämde vi möte hemma hos mig. När matte och husse klev ur bilen la tiken svansen mellan benen och sprang och gömde sig bakom min rygg. Jag förstod då att relationen mellan tiken och dess ägare inte var bra, så vi kom överens om att tiken skulle stanna hos mig. Hon blev kvar hos mig från den dagen och det är därför som jag menar att drevern valde mig.

Hemsidan frågar: Jagar du bara hare med din drever?
Björn: Nej ja jagar alla tre djurslag med mina drevrar. Ibland fyra. Jag använder ibland min drever vid eftersök på älg också Detta har fungerat alldeles utmärkt.

Hemsidan frågar: Vad är det viktigaste att tänka påför att få fram en bra drever?
Björn: Om jag det visste? Då skulle man få fram bara fullgoda hundar, men tyvärr är verkligheten inte sådan. Jag tror det är viktigt att den unga hunden får många skogsdagar det första året. Det är också viktigt att jag har koll på vad hunden sysslar med för att kunna styra hunden dit jag vill. Går hunden på harslag skall hunden på alla sätt uppmuntras. Går den i stället och snusar där fågeluppflog nyss setts visar jag med tonlägen eller annat att jag inte tycker detta är en lämplig sysselsättning. Jag brukar säga att när man skall välja valp så skall man försöka matcha ens eget psyke och läggning med hundens. Är man lugn och har mycket tålamod så välj den lugne kanske filosofiske valpen. Är man däremot otålig, lite hetare i sitt temperament så kanske den mera livaktige hunden passar bättre. Anledningen till att jag säger så är att mitt val av valp skall förebygga konflikter mellan husse och hund som annars kan uppstå när man är för olika till sin läggning.

Hemsidan frågar: Har du något speciellt jaktminne där drever varit inblandad och som du vill delge läsarna? Roligt, spännande, annorlunda etc.
Björn: Min första drever Pia fick på ålderns höst ett dement beteende. Hon var skotträdd redan när jag tog hand om henne och därför var det aldrig lönt att ta fram bössan förrän drevet var igång. Vid 11 års ålder minns jag att jag visade bössan av någon anledning för Pia som ovanligt nog genast viftade på svansen och anade jakt. Nu gällde det att göra slag i saken så fort som möjligt tänkte jag. Trots att snön var djup och tiken ej så snabb på grund av den höga åldern så lyckades vi få en jösse på benen. Haren fick passera flera gånger förbi bösspipan innan skottet gick och jösse tumlade runt i den mjuka snön. Tiken drev utan tvekan ända fram till haren och tycktes ovanligt nog inte störd av vare sig skottet eller bössan som jag höll i handen. Det var först när jag kom hem och skulle ta bössan ur bilen som tiken med ett stort språng hoppade över bilsätet och ängsligt gömde sig under stolsätet. Att hon för en stund glömde skotträdslan för att senare bli rädd igen tror jag beror på den demens hon drabbats av. Det finns flera dråpliga situationer om denna dementa tik men det tar jag kanske en annan gång.

Hemsidan frågar: Vad är dreverns starkaste sidor?
Björn: Jaktlusten, dreverns självförtroende och trygga psyke.

Hemsidan frågar: Har drevern några svaga sidor och hur skall man i så fall komma tillrätta med dessa?
Björn: De nyss uppräknade starka sidorna kan också bli en av dreverns avigsidor om man inte i tid ser till att skapa en god relation mellan hund och husse. Det är mycket viktigt att unghunden får lära sig komma till husse vid inkallning. Hundens självförtroende får inte växa ohämmat. Självförtroendet måste i viss mån motarbetas för att hunden skall bli hanterbar. Detta gör man genom att man lär unghunden gå i koppel, komma på vissling och lyda kommandon. Genom att dämpa och uppmuntra hämmar man i viss mån hundens självständighet och detta ger mig då en hund som blir mera hanterbar. Drevern går emellertid inte att ”tukta” till lydnad. Detta resulterar i regel bara i att hunden ”skiter” i husse och fortsatt förtroende mellan de båda raseras.

Hemsidan frågar: Vad tycker du är de viktigaste uppgifterna som Vn.Dr.kl. har att ägna sig åt?
Björn: ”Att tänka positivt” Jag menar att klubben bör ha i tanken att så och så många drevrar kommer att finnas i vårt län inom överskådlig framtid. Vi bör då på bästa sätt fånga upp de intressen och behov som dreverägarna har på klubben och se till att vi framförallt har en fungerande jaktprovsverksamhet. Utställningar och viltspårprov hör givetvis också hit.

Hemsidan frågar: Har du några speciella önskemål när det gäller Dreverklubbens centrala arbete?
Björn: De som jobbar i dess verksamhet bör ha god ”markkontakt”. Det får inte bli så att administratörer utan egna hundar tar över arbetet. Det finns dårisk att arbetet i dreverklubben blir för teoretiskt och kanske för avancerat för att dess medlemmar skall kunna ta till sig dess resultat. Även om dess ursprungliga syfte och ändamål är riktigt. Jag tänker t.ex. på genetik och avelsfrågor.

Hemsidan frågar: Hur skall vi göra för att få ett större intresse för jakt med hund i allmänhet och med drever i synnerhet?
Björn: Du skall få ett kort svar. Förkorta älgjakten till en månad!

Hemsidan frågar: Vad kan vi göra för att fåungdomar mera intresserade?
Björn: Jag tror att det bästa sättet är att använda sig av massmedia i olika former. Vi borde göra mera reklam för drevern i samband med t.ex. de jaktprov vi anordnar. Ta dit reportrar och gör reportage. Försök få in spännande och intressanta jaktskildringar i våra ortstidningar. Det tror jag gör susen.

Hemsidan frågar: Det var bara en hund som ställde upp i särskilt drevprov förra året. Åtta prövade på ODP i Sundsvall eller Långvattnet. Tror du det är möjligt att få ut flera hundar på prov och kan man göra någonting för att underlätta, alternativt stimulera dreverägarna att gå med sina hundar på jaktprov?
Björn: Tikägarna och dreverklubbarna har här ett stort ansvar. Jag tror att man kan höja priset på valparna en aning och istället erbjuda en utställning och ett jaktprov gratis. Jag brukar själv kosta på en årsprenumeration i Dreverklubben och dela ut drevprovsregler i samband med att köparen kommer för att hämta sin valp. Tyvärr har jag den erfarenheten att har inte hunden startats på prov innan 3 års ålder så kommer den hellre aldrig någonsin på prov.

Hemsidan: Tack skall du ha för din medverkan.