Sörbygden måndagen den 22 oktober

Helhetsintryck Drevern skall vara en relativt långsträckt och lågställd hund, som mera präglas av styrka och robusthet än av ädelhet och snabbhet. Den skall ha god resning och väl utvecklad muskulatur samt vara rörlig. De skillnader i kroppsbyggnaden som betingas av könet skall vara tydligt framträdande.

Drever eller som den tidigare hette, Dachsbracken, är en kortbent stövare, som avlades fram på kontinenten i mitten av 1850-talet. Vi behöver alltså inte gå så långt tillbaka för att finna dachsbrackens rötter – i Sydtyskland, Tyrolen och Schweiz. En kortbent jakthund med träffande namn. De första registreringarna i SKK gjordes redan 1913. 1944 bildades Svenska Dachsbrackenklubben och 1947 ändrades namnet till Drever och Svenska Dreverklubben. SDK har idag 22 lokalklubbar och ca 2 600 medlemmar. Drevern är en allrounddrivare som idag används till jakt efter hare, räv, rådjur och hjort. Detta hindrar naturligtvis inte att specialisera drevern på ett viltslag. Det finns många exempel på alldeles utmärkta hardrivare som väl kan jämföras med de bästa stövarna. Den har alltid varit en hund för jägaren och har förskonats från extrem exteriöravel.

Drevern har av någon jaktskribent kallats ”de drivande hundarnas formel 1″. Utmärkande för en bra drever är ett lagom vidsträckt sök, förmåga att snabbt resa vilt, spårnoggrannhet och lagom drevhastighet. Till sin storlek har drevern ofta ett välklingande skall samt förmåga att avbryta drev som sträcker ut.

Bildspel SDK